Nilsson har hund

Vad kunde passa bättre i dessa kröniketider än att sammanfatta ett passerat decennium med en återblick på de frisyrer man haft? Ett stycke personlig historia, en stilutveckling och ett allmänt åldrande. Från den 16-årige Lars sommaren 2000 till en 26-årig dito julen 2010.

Juli 2000, Tavastehus, Finland: Kort hår i början av decenniet. Tydlig mittbena. Skjortan kommer till användning än idag.

Juli 2001, Tavastehus, Finland: Mindre väldefinierad bena. Mangaskjortan var länge min favorit.

April 2002 i Sthlm: Håret har växt ut ett helt år. Mycket längre än såhär blev det inte. Notera röda stjärnan på rockslaget.

Oktober 2002: Flätor nästan hela första terminen i Umeå. Lisa flätade flitigt.

Juli 2003: Reboot med snagg hela våren. En lång period av olika längder av snagg inleds.

Juni 2004: Lång period var det ja. En av de sista bilderna i Umeå före flytt till Jyväskylä, Finland. Kortsnaggad hela året.

Juli 2005, Haparanda: Klipper mig hos frisör första gången på flera år. Passar på att ta ID-kort samtidigt.

November 2005, Kungälv: Klara färgar mitt hår rödaktigt efter att först ha drömt om att ha gjort detsamma.

Maj 2006: Tillbaka i närheten av naturlig färg. Första versionen av syntfrisyren. Lite extra mycket emolugg i början.

Oktober 2006: Kortvisit i Umeå. Blir stamkund på Salong 44.

Oktober 2007, Umeå: I behov av att tunna ut frisyren en aning. Sparar längd.

Oktober 2008, Umeå: Taggar mig själv i ännu ett idolporträtt. Nu börjar det närma sig fulländad syntfrisyr. Kul att gå i helvitt (nåja) på goth/synt-fest.

Mars 2009: Ökar kontrasten med skunkfärgning på salong.

December 2009, Kiruna: Reboot igen. Klipper mig kort i början av hösten. Praktiskt efter flera år av svårhanterat långt hår.

Förslag på saker man kunde testa nästa decennium?

Längs med Torneälven växte jag upp. Vare sig jag vandrat bland fjällen vid dess källa, guidat turister vid dess strand eller besökt min borttynande mormor har den varit fonden. Den har kopplat ihop min identitet, den svenska med den finska.

Kaukaa taas palan joelle kerran

Mormor bodde i finska tornedalen, 23 mil nedströms från Kiruna. Ungefär var fjärde vecka packade mina föräldrar in mig i Saabens baksäte och körde österut längs med älven. Det här pågick från innan jag var medveten om det tills mormor dog för drygt tio år sedan.

Jälleen kotiini tuun

Strax innan Pajala passerar man byarna Peräjävaara och Juhonpieti. Vi stannade alltid i endera för fikapaus. I den förstnämnda bodde Irja Pekkari, ett av många syskon till våra grannar i mormors hemby. Hon var en riktig krutgumma som alltid bjöd på hembakt i flera sorter. Irjas begravning ägde rum igår. Mina föräldrar var där. Inte heller de gör resan längs riksväg 395 särskilt ofta längre. Allt oftare är dock resornas mål begravningar.

Ja jää matkalaukkuun

Med Irjas bortgång försvann ännu en av de få finsktalande kontakter jag har kvar längs den älv som var min koppling till Finland. En av raststugorna halvvägs till den andra delen av mig själv finns inte längre kvar. Det är hög tid att hitta nya vägar till mitt andra hemland. Ett första steg i den riktningen blir förhoppningsvis en examen i finska till sommaren. Vem som bjuder på fika halvvägs får framtiden utvisa.

Vain muistoja eilisien

Mästerkonsumenten Jens är även känd som Halvaprisetmannen. Han som aldrig missar ett riktigt bra erbjudande, en kampanjvara eller en högkvalitetspryl till fördelaktigt pris. Det är honom bekantskapskretsen vänder sig till för råd inför inköp av allt från blandfärs till mobiltelefoner. Så kom det att Halvaprisetmannen och Nilsson har hund besökte en av stadens finare herrekiperingars höstrea i jakt på bland annat nya byxor till den sistnämnda. Medan den senare provade de tilltänkta nya kostymbyxorna dök den förste upp med ett annat par, med 70% rabatt. Ordinarie pris 1200kr blev således ynka 360kr och den gode Nilsson kunde såklart inte motstå att köpa båda paren.

Efter den lyckade ekiperingen diskuterades att ett sådant magnifikt erbjudande måste märkas med Halvaprisetmannen Seal of Approval. Problemet var att någon sådan inte existerar. Som en tacksamhetsgest skapade därför Nilsson har hund det officiella emblemet för en lyckad affär:

Halvaprisetmannen Seal of Approval

När vi ändå är inne på politiska budskap i serietidningar: På Buzz tipsas det om en nyutgiven Kalle Anka-serie med upphovsrättstema. Det dröjde inte länge innan det fanns en [mycket bättre] alternativ Piratpartiet-version. Uppdatering 090728: dn har också skrivit om serien).

Jag noterar två saker:

1. Det är enligt sensmoralen i serien ok att kopiera så länge man planerar att köpa originalet någon gång i framtiden då man anser sig ha råd.
2. Kalle Anka är kvar i piratdebatten som fördes före internets genomslag. Kalle vill nämligen tjäna pengar på att sälja kopior av andras verk, något som få fildelare vill tillåta. Det är icke-kommersiell fildelning som är intressant.

Mer seriepolitik ur arkiven

• Bamse talar ut
• Tuffa Tuffingars Förening
• Bamse och tryckfriheten
• Bamse och tryckfriheten del 2
• Skalman och trollkarlens röda blomma

Denna text publicerades första gången 23 september 2003, men jag grävde fram den ur gömmorna när jag återigen stannade till vid en av de tavlor jag gjort av denna series bildrutor.

Under föreläsningen i utsökningsrätt i onsdags [10 september 2003] fick jag ett förvisso otillfredställande, men ändå ett svar på en fråga som legat olöst sedan ett och ett halvt år. Ordet Beneficum kom upp till behandling och det återstartade den gamla tankebanan. När jag arbetade med mitt specialarbete om Bamses politiska värderingar placerade jag fokus bland annat på den serie som omnämns i rubriken.

Här figurerar trollkarlen Eragord och hans två medhjälpare Nifrom och Nioreh. Dessa försöker ta över världen genom att förslava alla under den drog som framställs av de röda blommorna.

Mot sig har de Skalman och hans tre nyfunna vänner trollkarlen Beneficus och dennes två medhjälpare Clemens och Pacalis.

Bakgrunden till de tre förstnämndas namn var lätt att hitta. Läs bara namnen baklänges. Jag lyckades dock aldrig hitta någon gemensam nämnare eller ens någon betydelse hos de senare. Inte förrän nu. Efter omfattande letande på internet fann jag till slut vad jag letade efter.

Alla tre namnen har betydelser på latin, som alla kan sägas vara motsatser till drogberoendet och dess verkningar enligt Rune A.

Beneficus betyder vänlig, storsint eller tillmötesgående. Clemens i sin tur betyder barmhärtig och Pacalis fredlig.

Plötsligt öppnades en helt ny begreppsvärld. Det var som jag trodde tidigare inte bara namn tagna ur luften. Jag visste att Rune A hade djupa undermeningar i sina serier, men något av denna kaliber har jag aldrig upplevt.

David och jag gick ut till Hällans badbrygga i nattdimman för att ta lite bilder. Vita kläder och blixtljus hade vi pratat om tidigare nätter. Fina ljusa kläder är lite opraktiska, men denna sista kväll (av tre) var jag dedikerad modell. Det var nära att jag inte ens tog med mig min egen kamera. David skulle ju ändå hårdtesta sitt nya Tamron 28-75 2.8. Trefotsstativ för kamera och enfotsdito för trådlös blixt har varit standardutrustning senaste gångerna, så också i natt.

På grund av andra projekt har harhund.com inte fått den kärlek den förtjänar den senaste tiden. Förr eller senare ska det rådas bot på. Tills vidare får denna version fungera. Jag har visioner om hur denna sida ska vara i framtiden, men att hitta rätt utgångspunkt för genomförandet har visat sig vara svårare än jag trodde, inte minst med tanke på de höga ambitioner jag har. I framtiden kommer Nilsson har hund att vara ett nav i allt det jag skapar på nätet, oavsett om det publiceras här direkt eller via någon annan källa.

Som ett första steg uppdateras min fotoblogg sedan en tid tillbaka via flickr och en mikroblogg via twitter. De senaste inläggen av dessa återfinns i sidospalten.

Konsekvenser av uppgraderingen

• Den gamla fotobloggens inlägg är för tillfället bildlösa, men det ska förhoppningsvis fungera igen inom någon månad. Uppdatering 14 juli: Nu är bilderna tillbaka, men i mindre storlek och sämre kvalitet. Återstår att se om jag orkar åtgärda det.
• Det som tidigare var uppdelat i två bloggar är nu en och samma, vilket har gjort att vissa gamla länkar inte längre fungerar. Även detta lär bli åtgärdat med tiden.
• Den huvudsakliga domänen är numera harhund.com. Harhund.nu finns kvar men skickar en vidare mot .com.

Jag har varken bloggat eller fotat särskilt mycket senaste tiden. Istället har jag ägnat tid åt studierna och att fundera kring nästa steg i evolutionen av Nilsson har hund, som på ett bättre sätt ska kunna presentera det jag tänker och skapar. Helst automagiskt utan att jag behöver tänka på vad eller varifrån jag publicerar och hur. Jag börjar bli lat.

Det finns sällan någon tjänst som gör allt man vill på ett tillräckligt bra sätt. Kommer ni ihåg portalerna (passagen, torget, yahoo…) i internets barndom – sidor där det var tänkt att alla ens behov skulle uppfyllas. Dessa misslyckades och enkla avskalade tjänster som google segrade (talande jämförelse). Mycket bättre alltså att använda specialiserade tjänster som är (väldigt) bra på en specifik sak. Det lutar just nu åt att kombinera flera existerande tjänster, som flickr, twitter, facebook och tumblr, för att skapa den överblick av vad jag pysslar med som Nilsson har hund alltid varit. Tyvärr verkar alltid den där andra lösningen som man ännu inte provat eller bara har i sitt huvud mycket bättre än de som finns. Gräset är alltid grönare.

Ovanför taken på Norrlands Universitetssjukhus. APOD har dokumenterat samma händelse. Synd att jag inte hade stativ och teleobjektiv med mig.

Norrlandsoperans symfoniorkester bjuder på tvåtimmarskonsert med tvspelsmusik.